Plötsligt jobbar vi med frihetshjältar
Våra kollegor är i krig, men arbetar som aldrig förr. Det är varken önskvärt eller möjligt att ersätta dem.
Vi har 59 kollegor i Ukraina, och det är absurt och tragiskt att bevittna vad som händer där nu. Kriget är inte bara tv-bilder från någonstans långt borta, det drabbar vänner och kollegor som vi känner och arbetar med varje dag. Vi har möten med kollegor som har fått fly bombningar av bostadsområdena de bor i och vi hör flyglarm under videomöten.
De flesta av våra anställda finns i Lviv, strax väster om gränsen till Polen. Som vi anser är risken för ockupation eller invasion liten där just nu.
Min första tanke var att vi behövde förstärka vårt ukrainska team av polska underleverantörer. Jag sökte stöd för detta hos styrelsen och startade en dialog med potentiella underleverantörer. Jag pratade med våra ukrainska kollegor om överföring av expertis.
De senaste två veckorna har lärt mig att det varken kommer att vara (a) korrekt eller (b) möjligt. Jag måste förklara varför:
De är hjältar och vi kan hjälpa till genom att kämpa för att de ska ha ett jobb!
Varför det inte är rätt
Ukraina är ett land i krig, men våra kollegor är i relativ säkerhet och har tillgång till infrastruktur som elektricitet och internet. Plan B är alltså inte underleverantörer utan att våra egna anställda flyttar och arbetar från platser där de kan vara trygga – i eller utanför Ukraina.
De är hjältar och vi kan hjälpa till genom att kämpa för att de ska ha ett jobb. Det kommer att bidra till en känsla av normalitet och framtidstro och våra medarbetare kommer på sikt att kunna bidra till att återuppbygga sitt land.
Varför det inte är möjligt
Kulturen som Innocode har skapat i Ukraina är helt unik. De besitter i grunden en teknisk kompetens och en kultur av självständigt arbete som saknar motstycke. I en normal situation skulle överföringen av knowhow ta två månader – och kulturen kanske flera år. När våra kollegor nu också är upptagna med att sköta sina jobb samtidigt som de hanterar en nationell katastrof – skulle "kompetensöverföring till underleverantörer" vara en enorm distraktion.
Vi står redo med ett erbjudande om anställning i ett polskt dotterbolag om någon av våra anställda vill fly, men än så länge varken kan eller kommer de att lämna sitt hemland.
Med verksamhet säkrad på molntjänster inom EU och våra egna devops utanför Ukraina är vi i en situation där normal tjänsteproduktion är säkrad. Det kommer att orsaka vissa förseningar i leveranser av nya funktioner, men det är sekundärt nu. För nya kunder bygger vi in dessa förseningar i våra uppskattningar.
Vad kan vi göra?
Vi som sitter här i Norge stöttar så gott vi kan. Arbetet handlar bland annat om att hjälpa anställda och deras familjer på flykt, ordna så att medarbetare som vill att det ska kunna arbeta ideellt och säkra våra kunders leveranser.
Våra kollegor i Ukraina har en stor ansvarskänsla och ägarskap till kunders projekt. De säger själva att det är bra att göra något normalt och inte minst att de vill att vi i Europa ska veta att de inte sviker oss, även när situationen är extrem.
Det är uppmuntrande och inspirerande när vi får stödmeddelanden från kunder som skickar hälsningar att de kommer att fortsätta arbeta med oss. En del har skickat transporter med sanitetsutrustning och många frågar om de kan bidra på andra sätt. På en separat supportsida som vi har lagt upp finns hälsningar från när och fjärran.
Om du vill bidra till Ukrainas kamp för frihet uppmuntrar vi människor att använda denna länk.
---
Mer om detta: "Lager innbyggerapp mens landet invaderes" på sandefjord.kommune.no
